🧠 När hjärnan börja jaga stimulans i fel situation
Onsdag förmiddag. Jag och Zacke (min hund) är på promenad. Innan vi hunnit gå 50 meter börjar min hjärna planera eftermiddagens arbete. Sex år av prestation lärde mitt nervsystem att rörelse betyder produktion. När det inte finns en output kopplad till promenaden börjar systemet leta. Något att läsa, något att svara på, något att producera. Det är vad ett nervsystem byggt på resultat gör i tomrummet. Det söker datapunkter för att veta att det fungerar rätt. Hundar förstår inte det. De luktar. Stannar. Går vidare. Luktar igen osv. Det är en av anledningarna jag har min hund. De är min dagliga påminnelse om hur det kändes innan kroppen lärde sig att vänta på någonting att mäta. Verktyg jag använder just nu, och som ni får testa i veckan: 🧠 När hjärnan börja jaga stimulans, stannar jag. För att försöka observera vad som faktiskt händer. Tre frågor: - Vad är tanken som driver detta? Namnge den. - Vad känner jag i kroppen som gör tanken så övertygande? - Är det sant just nu, eller gammal inlärning? - Vad ger det för konsekvens om jag gör allt detta, kort sikt (kanske lättad) och lång sikt (kanske värre) Systemet tror att produktion betyder säkerhet. Det är inte sant. Men det är vad det vet. När observerar detta så släpper greppet något. Inte för att jag bekämpat tankarna. För att jag plockat upp den i ljuset, och då vet hjärnan att det är en tanke, inte en order. Vad är ert "inte ens på promenaden"-läge just nu? Vad är tanken som driver? Skriv en rad. Jag är här. 👏