Frågan: Var i kroppen sitter ditt alarm, och vad har du gjort med det hela ditt liv? Min process: Mitt alarm sitter i pulsen och en känsla av tvång i bröstet. Det startar tidigt, ofta redan precis när jag vaknat. I sex år matade jag det. Jobb, träning, planer, nästa optimering. Allt som höll alarmet sysselsatt kändes som trygghet. Allt som lät det vara kändes som hot. Den djupaste insikten kom för några månader sedan: alarmet är inte det faktiska hotet. Det är bara ett symptom, en felinlärning. Det jag gör nu är att försöka inte mata det. Notera. Märka. Låta det vara. Obekvämare än att fly. Men det är där jag är just nu. 💬 Var sitter ditt alarm, och vad brukar du göra med det? Skriv en rad så vi börjar.

Onsdag förmiddag. Jag och Zacke (min hund) är på promenad. Innan vi hunnit gå 50 meter börjar min hjärna planera eftermiddagens arbete. Sex år av prestation lärde mitt nervsystem att rörelse betyder produktion. När det inte finns en output kopplad till promenaden börjar systemet leta. Något att läsa, något att svara på, något att producera. Det är vad ett nervsystem byggt på resultat gör i tomrummet. Det söker datapunkter för att veta att det fungerar rätt. Hundar förstår inte det. De luktar. Stannar. Går vidare. Luktar igen osv. Det är en av anledningarna jag har min hund. De är min dagliga påminnelse om hur det kändes innan kroppen lärde sig att vänta på någonting att mäta. Verktyg jag använder just nu, och som ni får testa i veckan: 🧠 När hjärnan börja jaga stimulans, stannar jag. För att försöka observera vad som faktiskt händer. Tre frågor: - Vad är tanken som driver detta? Namnge den. - Vad känner jag i kroppen som gör tanken så övertygande? - Är det sant just nu, eller gammal inlärning? - Vad ger det för konsekvens om jag gör allt detta, kort sikt (kanske lättad) och lång sikt (kanske värre) Systemet tror att produktion betyder säkerhet. Det är inte sant. Men det är vad det vet. När observerar detta så släpper greppet något. Inte för att jag bekämpat tankarna. För att jag plockat upp den i ljuset, och då vet hjärnan att det är en tanke, inte en order. Vad är ert "inte ens på promenaden"-läge just nu? Vad är tanken som driver? Skriv en rad. Jag är här. 👏

My wife started talking about something I strongly dislike, and I reacted by yelling. My body got tense, and underneath it was the thought: if I raise my voice, maybe the message will finally get through.

Steg #1: Presentera dig själv! Kommentera nedan, håll det enkelt: → Vad förde dig hit och vad vill du förändra förändra? → Var befinner du dig? → Vad gör du - arbete, passion, sidoprojekt, vad som än håller dig igång? Steg #2: Öppna Spegeln (under fliken classroom). Gå till fliken Classroom och öppna "Spegeln". Inuti: en kommentar från mig, vad "skugga" egentligen betyder i klartext, och två övningar att börja med. Gör dem. Lägg upp vad som kom upp i 💬 Allmänt. Det är där arbetet börjar. Steg #3: Var i gemenskapen Detta är inte en plats att endast konsumera. Kommentera någons presentation. Dela vad du arbetar med eller sitter med. Rummet vaknar till liv när vi pratar med varandra, vinster, tvivel, mittemellan. Vi växer tillsammans 🌱 — Viktor

I also did the first exercise. I am determined, when I will do something I will make that happen no matter what. I have tried different things in life to make myself feel that I have accomplished something but I came to the conclusion that if I don’t go full hearted it dosen work. Besides that I love history and also find politik very interesting.