Vi har inte kunnat välja våra föräldrar. Vi har inte kunnat påverka deras livsmönster och allt det de gett vidare till oss. Det vi kan göra är att möta de ärvda mörka delarna av själva. Gå in i smärtan, acceptera den och förlåta oss själva för att vi ignorerat, flytt ifrån den. På detta vis minskar risken att vi för negativa mönster vidare till våra barnböcker barnbarn ( skam, skuld, mammas duktiga flicka, vinna till varje pris för att bli uppskattad osv ). Det finns ingenstans att fly. Smärtan kommer alltid hitta dig om du inte går den till mötes. Tro mig, jag vet. Är detta något du tänkt på?