Hej! Jag har en lång fråga/fundering på bla. temat syre kontra koldioxid och ME/cfs-problematik. Du får Läsa/svara så långt du orkar! Jag har en smärt- och symtombild som troligen kan klassas som ME. Min osteopat beskrev det första mötet med mitt nervsystem som att det sade " - Jag märker att du försöker kommunicera med mej, men jag är inte intresserad." Men det har blivit bättre sedan dess. Dock andas jag sedan så länge jag kan minnas, väldigt bristfälligt. Inte den klassiskt beskrivna ytliga bröstandningen, bara som jag var i vinterdvala ungefär. Detta har hittills inte påverkats av flera års andningsövningar. Ang ME verkar det finnas en etablerad medicinsk teori att syresättningen på cellnivå blivit dysfunktionell, och därför tar energi istället för att skapa den. Och här kommer vi kanske till dej och kursen "Empatens frigörelse" som jag är halvvägs in i. Vad jag förstått, så är syrenivå i blodet inte detsamma som den på cellnivå. Det kan till och med vara så rent medicinskt, så vitt jag börjat förstå, att koldioxid behövs som stimulans för att aktivera cellernas syreupptag. Isfl kan för stort syreupptag tvärt om leda till syrebrist på mikronivå. Det vore ju härligt om jag kunde fråga mina celler, " Vad behöver ni?"! Men tyvärr får jag gissa. Vad jag förstår, skapar breathworksessionerna först ett kraftigt syreöverskott, som sedan neutraliseras när vi håller andan? Och hur ser du på synen att syret är "motorn" som sätter igång men också stressar kroppen, medan koldioxid är "bromsen" som lugnar ner systemet? Det finns tex många exempel på andningsövningar som 4-7-8, som verkar vara ämnade att skapa ett kontrollerat koldioxidöverskott för att lugna kroppen. Jag tror att min kropp är väldigt stressad, men med tanke på min minimala andning, är det förstås lätt att naivt gissa att "ju mer syre, desto bättre". Tack för din tid, om du orkat läsa så här långt!